Länkar till stycken nedan:
Trakten Björlanda-Torslandas historia
Torslanda sockens tidiga historia
Föreningens historia
Hembygdsgårdens historia
Senare tids händelser

 
Trakten - Björlanda-Torslandas historia i korthet
 

Under 1970-talet uppkom en diskussion om behovet av att bilda en hembygdsförening på Västra Hisingen med de gamla socknarna Björlanda och Torslanda. Även den del av Lundby som låg inklämt mellan Torslanda och Björlanda kunde anses som en naturlig del, d v s Arendal, Härröd och Syrhåla.

Dessa bygder som under århundraden haft jordbruk och fiske som huvudnäring hade nu blivit föremål för omfattande förändringar. Många byar hade ödelagts. Övergången till stadsmässig bebyggelse hade börjat på 1950-60-talen. Det var således hög tid för att bevara minnen och föremål från gången tid. Det skall dock påpekas att epokerna med fritidsbebyggelse och flyghamn ägt rum tidigare.

Intresset för sommarbostäder på landet började vid sekelskiftet kring 1900. Först i Hjuviksområdet dit man kunde ta sig med skärgårdsbåtarna. Bättre vägar på 1920-30-talen och tillkomsten av bussförbindelser medförde nästan något av en invasion. Affärer kom till på många ställen.

Göteborgs Flyghamn, som det från början hette, invigdes 1923. Sjöflygplan förekom på den tiden varför hamn kom in i bilden. Epoken avslutades 1977 då Landvetter och delvis Säve tog över.
(kw ant. Invigning kl.15 den 5 augusti 1923 av kronprins Gustav Adolf, och efter 54 år 1m och 29 dgr, lyfte de sista stora flygplanen på morgonen den 3 oktober 1977, helikoptrar och affärsflyg blev kvar till 1978).

Torslanda kommun bildades 1952 genom en sammanläggning av de gamla socknarna Björlanda och Torslanda. Vårt område var från 1950 utsatt för ett massivt tryck från politikerna i Göteborg som ville införliva Björlanda och Torslanda med staden. Vi gjorde motstånd i det längsta, den 1 januari 1967 kom vi dock att bli en del av Göteborg.

Då Torslanda kommun bildades 1952 var invånarantalet 2000, vid införlivningen 1967 hade invånarantalet ökat till ca. 6500 personer, främst genom utbyggnaden av Noleredsområdet och villabebyggelse i Heljeredsområdet.

Volvos etablering i Sörred-Röraområdet startade 1959 med invigning under pompa och ståt 1964. Småindustrier hade tillkommit i Östergärde och Röd.

Werner Wessberg
 
  ----------- Åter till toppen -----------  
     
  Men vi startar längre tillbaka i tiden och presenterar Claes Kennroths historiebeskrivning:  
Torslanda sockens tidiga historia
  av Claes Kennroth och 2019 bearbetad av Urban Jansson.  
 
Hur det började

I forntiden, för ca 10 000 år sedan, bebyggdes trakten av nomadfolk, som hade sina boplatser uppe i bergen, då dalgångarna var täckta av havsvikar. Namnet Torslanda härstammar från en hednisk offerplats, helgad åskguden Tor, belägen på ett stycke land på Torslanda bys ägor, troligen där Torslanda kyrka byggdes under 1200-talet, efter kristendomens införande i Norden.
Hela socknen har sedan fått namn efter ”Tors land”.
Den ursprungliga byn låg troligtvis ett stycke NO om den nuvarande och strax intill var det hedniska gravfältet beläget.
Husen i byn låg i en stor klunga, och inte i rad. Från forntiden finns endast bevarat en 2 meter hög bautasten NO om byn intill vägen, en fornborg på berget öster om Hästevik, några gravrösen och boplatser. Den äldsta skriftliga källan till Torslanda sockens historia är en jordebok (Röde bok), som i slutet av 1300-talet upprättades av norske biskopen Epstein över de gårdar, som då var i norska kyrkans ägo. Den enda bebyggelsen i socknen, som är kända från medeltiden är enligt jordeboken av år 1388 följande: Torslanda by, Röd (Rud), Tumlehed (Tumlahäid), Amhult (Almholt) och Hästevik (Hästavik).

Antalet byar utökas med tiden
Från Torslanda by har alla socknens övriga byar och gårdar avsöndrats, utom de av naturen avskiljda bebyggelserna i Hästevik och Tumlehed, samt möjligen Österröd. Terrängen tyder på att Österröd avsöndrats från Torslanda by, men då måste namnet ha förvanskats från Öfstrarud (översta eller yttersta röjningen) eller Öystäinsrud (Östens röjnig).
Österröd ligger dock öster om Tumlehed, och kan även ha anlagts därifrån; betyder då östra röjningen. I slutet av 1400-talet nämns bebyggelsen Budhe. Därifrån avsöndrades senare Bulycke och Skogen som kronogårdar. I början av 1500-talet delades Budhe upp i Bua, som skattegård och Buur som frälsegård i svenska adelsmäns ägo.
Från Röd avsöndrades senare Nolered (norra röjningen) och antagligen också Amhult (Almholt, almskog), och Kärr. Från Amhult avsöndrades Andalen (Almdalen).
1528 års jordebok nämner förutom Torslanda by, Röd, Tumlehed, Amhult och Hästevik, även gårdarna Bua och Högen.
1568 nämns Kärr, 1659 Gatan och platserna Myrebo och Sanden. 1697 nämns Andalen, 1748 nämns Salevijk (senare Sälevik, nuvarande Sillvik), 1786 Strömsund.
1808 nämns båtsmanstorpet Getryggen, 1835 torpet Trånget.
.
 
 
Byar omnämnda fram till slutet av 1700-talet. Sillvik som nämns i texten ovan tillhörde dock Björlanda.
 
 
Plundringståg under många år
Under hela 1600-talet, även efter Bohusläns övergång till Sverige 1658, ända till Karl XII:es död 1718, blev Torslandaborna på grund av ständiga stridigheter mellan Sverige och Danmark-Norge, ofta utsatta för härarnas plundringståg i gränstrakterna på Hisingen, vilket medförde brandskattningar, missväxt, sjukdomar, fattigdom, berövande av kreatur, spannmål, fisk, skutor, redskap och andra ägodelar.
Dessutom skövlade krigsfolket de stora skogarna i socknen för att få virke och bränsle. Eken används till omfattande skeppsbyggen.
Den ständiga skjutsplikten av materiel, proviant och soldater, samt truppernas inkvartering och genommarscher, jämte den ökade utskrivningen av männen till krigstjänst, hörde till de värsta pålagorna för den utarmade allmogen, som redan förut var hårt belastad.

Storhetstid tack vare sillen
År 1749 upptäcktes det första stora sillstimmet utanför Bohusläns kuster. Sockens befolkning uppgick då till 298 personer. Under de därpå följande åren steg den oupphörligt genom inflyttning av folk från alla trakter, som tänkte göra pengar på sillfisket.
1791 fanns 16 sillsalterier och 13 trankokerier i sockens kustband. Under det stora sillfiskets maximiår 1795, idkade inte mindre än 87 av sockens 90 bönder fiske vid sidan av jordbruket. Dessutom fanns ett 90-tal yrkesfiskare längs kusten och på öarna utanför. ”Stränderna vimlade av människor, och havet var överfullt av fladdrande segel. Man formligen öste upp glänsande fet sill ur sjön”, berättas det. Folk tjänade förmögenheter på fisket, antingen direkt genom försäljning av sillen till salterierna, eller indirekt, genom alla de krogar och utskänkningsställen som slogs upp utmed kusten under denna Torslanda sockens största glansperiod genom tiderna.
.
 
 

Foto från cirka 1900, taget från Stora Varholmen mot Bockeskär och Lilla Varholmen.
I bildens mitt uppfordringsverket på bryggan. I bakgrunden sillsalteribyggnader på Bockeskär.
 
 
Storskiftet
Även jordbruket gick framåt i dessa då sillen fanns i vattnen utanför Torslanda. Tvister uppstod dock ofta mellan bönderna i byn, om boskapsarbetet, inköpanden, överplöjning och översåning, och detta orsakade allt större oordning i äganderätten till jorden. Därefter bestämdes på 1790-talet att större delen av Torslanda socken skulle storskiftas. Inägorna delades upp mellan bönderna så att de fick åkermarken mer samlad och lättare att hålla ordning på och bruka, Torslanda by skiftades 1793.
Inflyttningen nådde 1805 sin topp, befolkningen uppgick då till 744 personer. Under 1800-talets början avtog sillfisket mer och mer för att så småningom helt upphöra. Flertalet av de inflyttade blev ställda på bar backe och måste flytta från socknen, efterlämnande ständigt ökande vemod och fattigdom.
De stora salterierna ruttnade ner eller används till bränsle, bryggorna sjönk i havet och efter några år återstod blott husgrunderna i marken.
Inomskärsfiskarna fick under resten av 1800-talet verkligen slita hårt för sitt uppehälle och fattigdomen bara ökade, svält och sjukdomar följde i dess spår.

Laga skifte
Jordbruket som i århundraden visat samma brukningssätt, genomgår från mitten av 1800-talet en stark förändring. Laga skiftet bryter ned det gamla bysamhället, gårdarna flyttas ut och åkermarken skiftas. Torslanda by skiftades 1851-54.
.

 
 

Torslanda by 1851 innan laga skifte genomfördes. Byggnaden nere till vänster i rött är kyrkan.
I samband med laga skifte fick en del gårdar flytta västerut mot Tumlehed och några nordost ut mot Änghagen.
 
 
Åkerrealen utökas, växelbruk införs, kornet lämnar mark åt andra sädesslag, bl.a. havre. Potatisen odlas i allt större utsträckning. Antalet mjölkkor stiger på bekostnad av fåraveln, som kraftigt avtar mot 1800-talet. Det fanns vid denna tid fyra väderkvarnar i socknen, på gårdarna Torslanda Gatan, Lilla Tumlehed, Kärr och Bua (1826).
1834 bröt koleran ut, 21 personer avled.
1875 utbröt smittkopporna, 2 personer avled.
1882 utbröt difteri, ett tiotal personer avled.

Kyrkans historia
Torslanda kyrka byggdes troligen vid mitten av 1200-talet, då dopfunten av sten tillskrivits bildhuggaren Thorkillus, som verkade vid den tiden. Den medeltida kyrkan såg något annorlunda ut än idag. Den var endast 23 meter lång på utsidan, och hade då bara ett fönster på södra väggen, och inget på den norra. Socknens förste namngivne präst hette Jöns Nebb och verkade under 1500-talet.
År 1625 höggs ett nytt fönster upp på kyrkans södra vägg, den hade då ett större och ett mindre fönster.
1627 tillverkades den nuvarande predikstolen.
1649 erhöll prästen Jakob Rasmusfon av danske konungen gården Nolered som prästgård.
1656 anskaffades en ringklocka av malm.


 
 
Dopfunten som den ser ut idag
 
 
1658 övergick Bohuslän och därmed Torslanda socken från norsk ägo till Sverige, efter freden i Roskilde.
1671 byggdes läktare i kyrkan.
1684 började kyrkoherde Lars Jonsson Kolleback föra kyrkböcker över alla födda, vigda och döda i socknen.
1721 byggdes en ny klockstapel.
1735 utvidgades kyrkfönstren, och fler fönster höggs upp.
1737 lades trägolv i kyrkan.
1750 utbyttes det redan murkna trägolvet mot stengolv.
1780 nedrevs det gamla koret och ett nytt uppfördes. Genom denna ombyggnad försvann kyrkans medeltida karaktär.
1796 skänktes ett slagur till kyrkan.
1806 tillbyggdes vapenhuset i söder.
1821 uppfördes den nuvarande klockstapeln.
1825 och 1835 utvidgades kyrkogården.
1835 erhöll kyrkans fönster sitt nuvarande utseende.

Utbildningen blir en del av samhället
Kyrkolagen av år 1686 förskrev att barnen skulle ”lära sig läsa i bok”. Den enda undervisning, som förekom i socknen var den, som klockaren, någon avskedad soldat, eller annan läskunnig person såsom barnets förälder, kunde hålla ibland.
I en kunglig förordning av 1842 ålades socknarna att inrätta folkskolor, fasta skolor med skolhus eller ambulatoriska skolor, som flyttades mellan olika lokaler i gårdarna inom socknen. En avlönad lärare skulle i båda fallen undervisa.
Kyrkoherde Schoug underrättade församlingen om nytta och nödvändigheten av en organiserad skolinrättning i socknen och uppmanade den att uppbjuda hela sin förmåga för att erhålla en sådan. Församlingen uppsköt dock inrättande av både fast och rörlig skolundervisning i ytterligare 6 år, trots ideliga påstötningar från Kungl. Maj:t, på grund av att den inte ansåg sig ha råd med en sådan ytterligare utgift, inte ens med statsbidrag.
.
 
 
Prosten Carl Gustaf Schoug, var den som såg till att det startade skolor i Torslanda.
 
 
Den ambulatoriska skolundervisningen kom först igång den 1 juli 1849, med nyexaminerade unge Anders Hansson från Bergums socken, som lärare. Socknen uppdelades för undervisningen i 3 rotar.
1a roten omfattade Amhults, Kärrs, samt Röds byar.
2:a roten omfattade Hästeviks och Tumleheds byar, samt Österröd.
3:e roten omfattade Torslanda by, Högen, Buur, Bua, Bulycke och Skogens gårdar.
Undervisningen pågick i 4 månader i varje rote per år. Examen hölls för första gången, offentligt, i Amhult 29 april 1850 med 39 barn. Sex barn sades ha erhållit så goda kunskaper att de kunde sluta skolan efter endast ett läsår.
27 maj hölls examen i Hästevik med 20 barn.
28 juni hölls examen i Torslanda Norgård med 28 barn.
Två barn hade tillräckliga kunskaper för att sluta skolan.
Samma år inköptes ett hus från Backa i Nödinge socken, som omändrades till skola och togs i bruk på hösten efter uppförandet invid Röd Norgård.
1861 begärde folkskollärare Hansson avsked och efterträddes 1862 av Benjamin Börjesson.
Lästider i skolan var då, väl kraftigt tilltagen, och pågick året runt utom under en månad vid jul- och nyårstiden. Sommarferier förekom inte.
Om vintern läste man 7 timmar om dagen utom lördagar, och om sommaren 9 timmar per dag.
1864 bestämdes därför att läsåret skulle vara i 9 månader. Ferierna var placerade till januari, december och första hälften av maj och augusti. Sommarferierna förlades senare till juli månad. De mera försigkomna barnen skulle endast undervisas på förmiddagen, och de mindre duktiga på eftermiddagen.
Föräldrarna skulle själva lära barnen ”stava och lägga ihop efter bindestrecken såväl latinsk som svensk stil”, innan de började skolan.
Barnens kraftiga uteblivande från undervisningen ledde till införande av flitkort, för att öka närvaron. Antalet undervisningsämnen utökades, och läsboksinköp gjordes.
1871 avled folkskollärare Börjesson och efterträddes av C.G. Karlsson från Lycke, som avgick efter ca ett år och efterträddes 1873 av Amandus Svensson från Gällstad.
.

 
 
Amandus Swensson tillsammans med sin hustru Eva (född Wessberg),
han tillträdde som lärare 1873 och arbetade i Torslanda fram till 1913.
Han efterträddes då av Johan Vilhelm Carlsson.
 
 
1875-76 uppfördes ett nytt skolhus invid kyrkan.
1890 byggdes en småskola på Röd Norgårdens mark. Josefina Magnusson från Fjärås, blev dess första lärarinna.
.
 
 
Torslanda småskola som den såg ut från början.
I högra delen av skolhuset bodde lärarinnan. Senare byggdes lägenheten ut.
Josefina Magnusson var kvar ända till 1929, då hon efterträddes av Sofia Kristensson.
( Anm: Sofia var född i Fiskebäckskil och hade släktskap till flera personer som levde och verkade i Torslanda, anm. av Kjell Weber ).
 
 
Claes Kennroth
 
 
Här slutar denna skrift. Hembygdsföreningen planerar att använda detta material som förord till en bok, som kommer att innehålla ett bildkollage om Torslanda - Urban Jansson
Texten ovan "Torslanda sockens tidiga historia" finns också HÄR som nedladdningsbar PDF-fil.
 
  ----------- Åter till toppen -----------  
     
Föreningen - Björlanda-Torslanda Hembygdsförenings historia
 

1977 den 28 april, Werner Wessberg och Karl-Erik Jansson tog initiativet till ett möte och samlade 15 personer i samlingslokalen Nolereds torg i Torslanda centrum, för att bilda en hembygdsförening (närvarolista) . En interimstyrelse utsågs som skulle förbereda bildandet av en hembygdsförening. Den bestod av, från Björlanda Herbert Hermansson och Arne Svensson, samt från Torslanda, Karl-Erik Jansson, Sven Gustavsson, Karin Sjöberg och Werner Wessberg.

Man tog också kontakt med elektriker Sven Ericson i Torslanda som även han hade planer på att starta en hembygdsförening, Sven hade medverkat i en artikel i GP nordväst den 18 maj 1977. Sven ingick sedan också i interimstyrelsen.

1977 den 25 augusti, hade interimstyrelsen ett möte i Torslanda centrum på Nolereds torg, där man tog åt sig tips från inbjudne skolinspektören Erland Forshult som delade med sig av erfarenheter från arbetet i hembygdsföreningen i Tuve.

1977 söndagen den 25 september kl.15
En kallelse till ett möte informerade befolkningen i Björlanda och Torslanda. Mötet skulle hållas i Låssby hemvärnsgård för att bilda en hembygdsförening. Men man träffades redan kl.13 för att gå en vandring, den nyligen invigda vandringsleden "bronsålderssundet".
Vid det efterföljande mötet kl.15 valdes Herbert Hermansson till mötets ordförande och Carin Sjöberg till dess sekreterare. Föreningen bildades med namnet "Björlanda-Torslanda Hembygdsförening", årsavgiften sattes till 15 kr./år och 54 närvarande antecknades som medlemmar samt en första styrelse valdes: Ordförande Sven Ericson, övriga ledamöter var Arne Svensson, Karl-Erik Jansson, Sven Gustavsson, Karin Sjöberg, Werner Wessberg. Suppl. Stina Ericson, Anita Olsson och Claes Kennroth. Revisorer Herbert Hermansson, Charles Johansson, suppl. Hadar Belin och Boris Bengtsson. Till valberedning valdes: Sven Hjärpe (SM), Kerstin Axelsson och Hadar Belin.

 
 

1978 föreningens styrelse: Ordförande Sven Ericson, v.ordförande Arvid Edvardsson, Sekreterare Carin Sjöberg, v.sekreterare Werner Wessberg, kassör Karl-Erik Jansson, ledamöter: Claes Kennroth, Arne Svensson, suppl.: Anita Olsson, Barbro Hansson och Lars Andersson.

 
 

1981 gavs den första årsboken "Hisingsbygd" ut. Där kan man läsa att föreningens emblem/sigill ritats av Åke Almén, Västra Hisings Härads sigill från 1680 har fått fungera som modell. Föreningens andra emblem som visar radbyn "Äckrera", har ritats av Barbro Hansson från ett gammalt fotografi, det sista av radbyn revs 1936 då flygfältet skulle utvidgas.

 
 1981 föreningens styrelse: Ordförande Sven Ericson, v.ordförande Arvid Edvardsson*, Sekreterare Doris Dahlström*, v.sekreterare Claes Kennroth*, kassör Hadar Belin, ledamöter: Britta Andersson, Lars Andersson, Carl Zackrisson och suppleanter: Boris Bengtsson, Barbro Hansson, Karl-Östen Sjöholm*, *=ingår i redaktionskommittén, årsavgiften 20 kr. medlemsantalet 161 vid årsskiftet 81-82.
 
 1982 föreningens styrelsee: Ordförande Arvid Edvardsson*, v.ordförande Werner Wessberg, sekreterare Doris Dahlström*, v.sekreterare Claes Kennroth*, kassör Lars Andersson, ledamöter Karl-Östen Sjöholm*, Carl Zackrisson, suppleanter Britta Andersson, Boris Bengtsson och Barbro Hansson. *=ingår i redaktionskommittén, årsavgiften 25 kr. medlemsantalet 262 vid årsskiftet 82-83.
 
 1983 föreningens styrelse: Ordförande Arvid Edvardsson*, v.ordförande Werner Wessberg, Sekreterare Doris Dahlström*, v.sekreterare Karl-Östen Sjöholm*, kassör Lars Andersson, ledamöter Claes Kennroth*, Carl Zackrisson, suppleanter Boris Bengtsson, Sven Ericson och Britta Lösnitz. *=ingår i redaktionskommittén, årsavgiften 25 kr. medlemsantalet 345 vid årsskiftet 83-84.
 
 1984 föreningens styrelse: Ordförande Arvid Edvardsson*, v.ordförande Werner Wessberg, Sekreterare Doris Dahlström*, v.sekreterare Karl-Östen Sjöholm*, kassör Lars Andersson, ledamöter Claes Kennroth*, Carl Zackrisson, suppleanter Boris Bengtsson, Sven Ericson och Britta Lösnitz. *=ingår i redaktionskommittén, årsavgiften 25 kr. medlemsantalet 402 vid årsskiftet 84-85.
 
 1985 föreningens styrelse: Ordförande Karl-Östen Sjöholm*, v. ordförande Carl Zackrisson, Sekreterare Birgitta Olbin, v.sekreterare Gerd Eliasson, kassör Lars Andersson, ledamöter Helga Jacobsson, Claes Kennroth*, suppleanter Boris Bengtsson, Arvid Edvardsson* och Sven Ericson. *=ingår i redaktionskommittén, årsavgiften 25 kr. medlemsantalet 465 vid årsskiftet 85-86.
 
  1985 den 2 juli, hölls ett extra medlemsmöte i församlingshemmet med anledning av eventuellt köp av gården Amhult Lyse, för användning så som hembygdsgård. Frågan bordlades. 
 1985 den 31 augusti och 1 september, visning av gården Amhult Lyse.  
 1985 den 8 september, höstmötet. Beslut togs om inköp av Amhult Lyse som hembygdsgård, köpeskilling 215000 kr.  
 1986, föreningens styrelse: Ordförande Sven Ericson, v. ordförörande Claes Kennroth*, Sekreterare Birgitta Olbin, v.sekreterare Helga Jacobsson, kassör Lars Andersson, ledamöter Kerstin Johanneson*, Sven Bernhardsson, suppleanter Boris Bengtsson, Arvid Edvardsson* och Gerd Eliasson. *=ingår i redaktionskommittén, i kommittén ingick även Doris Dalström, årsavgiften 30 kr. Medlemsantalet var 465 vid årsskiftet 86/87. medlemsantalet >560 i december 1986. 
  1986 den 20 januari, på Första Sparbankens kontor i Nolered, sammanträffade hembygdsföreningens ordförande Karl-Östen Sjöholm och vice ordförande Claes Kennroth, med Inga-Lill Holst och Osvald Olsson, ägare till gården Amhult Lyse. Dessa undertecknade föreningens köp av gården att användas så som hembygdsgård. Tack vare generösa medlemmar och ett stort bidrag från AB Volvo var förvärvet möjligt.
Efter köpet utfördes mycket upprustningsarbete av många av föreningens medlemmar så att man kunde hålla en högtidlig invigning på midsommarafton kl.14 inför flera hundra närvarande.
 
  1987 den 29 mars på årsmötet, antogs senaste justering av stadgarna. GÄLLANDE STADGAR  
  1996 den 27 juli, i Uddevalla på Bohusläns museum skall "Bohusläns lapptäcke" (4x3 meter) avtäckas. 67 föreningar i Bohuslän har bidragit med en "lapp" (30x30 cm) var. Vår förening representerades av våra medlemmar i föreningens damklubb som gjort föreningens bidrag, Anita, Margit, Ulla-Karin, Inger, Dagmar och Inga-Lill. (bild)  
  2000, som en av föreningens medlemmar, tyckte jag Kjell Weber, att föreningen borde finnas på Internet med en egen "hemsida", så efter OK från styrelsen byggde jag denna hemsida och skänkte den till föreningen, samt är än (läs 2020) dess webbredaktör.
   Massor har hänt på teknikområdet sedan hemsidan kom till, så tekniskt sett är den omkörd flera gånger om, det är jag medveten om, men den fungerar trots allt än som en avanserad "anslagstavla" för föreningen.
   Det hade varit mycket trevligt om ni som tittar in här tipsar mig om hur ni upplever den. Är det något ni saknar eller något som är onödigt, eller naturligtvis om ni ser något som är fel, det hade varigt tacksamt att få reda på.
   Nu första dagarna i juli 2020 då hemsidan fyllde 20 år, stupade min dator som jag använt bl a för att hålla liv i hemsidan med. Kan jag inte uppdatera hemsidan dröjer det inte  många dagar förrän där står saker och ting som inte är sant och inte längre gäller, så kan vi inte ha det. Så det var att skaffa en ny dator, nya program och sätta sig in i hur dessa skall hanteras. Under tiden var jag tvungen att stänga ner hemsidan ca. en vecka, och nu 14/7 då den åter är igång var det en del text att justera. Så kör vi igen som om inget har hänt. :)
 
 

2011 den 23 oktober, hembygdsföreningens höstmöte förlades till Volvos fordonsmusée i Arendal (länk). Detta musée är en riktig pärla och väl värd flera besök och grundliga rundvandringar. Här har skapats en stor och otroligt fin plats för företagets historia. Stort TACK till dess chefer under åren, Sten-Åke Lyngstam (som guidade oss runt under hela vårt besök) samt till den förre chefen för museet Heinz Linninger som kämpade hårt för att skapa samlingen och lokalerna där samlingarna nu kan visas för en intresserad allmänhet. I dessa lokaler fanns tidigare bl.a. snickeriet för Götaverken Arendalsvarvet.
Alla som besöker museet får garanterat en nostalgisk kick - alla har ju på ett eller annat sätt en "relation" till någon eller några av Volvos äldre bilmodeller, båtmotorer eller andra produkter. Vi hade här ett mycket lyckat höstmöte med 77 deltagare som på slutet drack kaffe och åt tårta.
Att museet sedan ligger på en mycket strategiskt historisk plats gör ju inte saken sämre, (länk till DEN historien som handlar om något helt annat).

 
 

2011-11-21 reserverade hembygdsföreningen ett domännamn för flygepoken, torslandaflygplats.se
2011-11-30 har hembygdsföreningen startat hemsidorna om flygepoken. Här finns mycket fakta om flygplatsen och dess verksamhet. Alla bilder och fakta om flygverksamheten som nu lades upp, har den grupp personer som ligger bakom skrivningen och utgivningen av boken "Flygplatsen på Framsidan, historiska minnen från Torslanda", samlat in. Efter att de fick trubbel med sin domän, där allt material tidigare låg upplagt, erbjöd de vår förening att få ta över allt material. Vi tackade naturligtvis ja och har därefter skapat domänen och lagt upp allt materialet. Detta är tänkt att växa allt eftersom vi tillsammans får tag i mer fakta och bilder. Ni läsare får gärna bidra med fakta, händelse och bilder, hör gärna av er.
2013 i december slutade hemsidan om flyget att fungera p g a att webhotellet slutat att stödja ASP-kod. Till slut knöts en ny kraft i form av Andreas Walerius till föreningen och han fixade så att innehållet i gamla flygsidorna lades upp i WorldPress och så var sidorna igång igen i ett lite annat utseende i februari 2014.
2014 i augusti lämnade Andreas över till Tony Martinsson som ny webmaster för flygsidorna.
På senare tid har vi en ny webbmaster, Björn Kärf, en ur den ursprungliga gruppen personer som skapade boken om flyget och som sammanställde allt det tidiga materialet till flygsidorna. Den s.k. "flyggruppen" bestod av: Björn Kärf, Jan-Olof Wetterholm, Lars Ekström, Nils-Olof Andersson, Sven-Erik Davidsson och Thore Kristoffersson. Självklart säljer hembygdsföreningen boken om flyget, du kan se den HÄR på hemsidan bland de skrifter vi säljer.

 
 

2017 firade vi 40-års jubileum genom att vårt höstmöte gjordes till en lyckad "jubileumsfest". Dessutom gjorde en arbetsgrupp en "Jubileumsutställning" som visades på Kulturhuset Vingen i Torslanda under hela oktober månad 2017. Efter att utställningen var nedtagen, gjordes den om så att den passade att presentaras på vår hemsida. På det viset kunde den nu visas för en än större publik. En länk på föreningens hemsida gjordes till ingång till utställningen.

2018. Åren går och i föreningen har vi en stor verksamhet med många grupper som arbetar med ett antal olika projekt. I bland får en del projekt läggas "på hyllan" en tid, medan andra projekt måste få förtur. Så är det med "Båtsmansforskningen" och "uppladdningen av bilder" till databasen Digital Kultur. Dessa har fått vila medan vi skannar in alla våra pappersbilder, dia och negativ, som vi har eller får låna av givmilda medlemmar. Detta är naturligtvis viktigt att man tar omgående, för då kan givaren också berätta om bilderna, vad de föreställer, när de är tagna osv det är ovärdelig information.
Alla dessa bilder har under en mängd timmar skannats så de nu också finns i digital version. Bilderna tar stor plats i vår dator, som behöver översyn då och då samt komplettering för att klara lagringen och all säkerhetskopiering till olika hårddiskar som ingår i säkerhetstänket. Här gäller att ligga steget före en eventuell olycka så att inte allt detta material går förlorat och alla olika personers mängder av arbetstimmar under många år blir bortkastade.

Kjell Weber

 
  (Fakta har i många fall tagits från föreningens styrelseprotokoll m fl skrivelser)  
  ----------- Åter till toppen -----------  
    
Hembygdsgården - Amhult Lyses historia
 

Vår hembygdsgård i Amhult Lyse är en gammal släktgård, som brukades av Olof Olssons familj fram till 1960-talet. Numer är den upptagen i Göteborgs stads program för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

 
 

Efter laga skiftet 1842 flyttades denna ålderdomligt kringbyggda gård från Amhults klungby, till Lysekullen strax söder om Amhult radby. Amhult Lyse är den enda kvarvarande av dessa kringbyggda gårdar som tidigare fanns i Torslanda.

 
 

1860-talet ersattes det ursprungliga då mycket dåliga manhuset av ett stort dubbeltimmrat på 3 rum o kök samt hall, som flyttades från Hovgården i Björlanda. En del av huset hade i Björlanda använts som skolsal åt Björlandabarnen. Väl på plats rödmålades huset.

 
 

1921 moderniserade man, höjde taket på manhuset en bit, ny klädsel som målades i ljus oljefärg.

 
 

1940-talet byggdes ett nytt hus intill och det gamla hyrdes ut till bröderna Erik och Gustav Gustavsson med familjer, som drev taxiverksamhet. Familjerna bodde i var sin våning i huset, de hyrde huset i 18 år, därefter hyrdes det ut till sommargäster några år. När Olof Olsson, ägare av fastigheten gick bort år 1984 fick hembygdsföreningen möjlighet att köpa.

 
  1986 köptes gården Amhult Lyse för att bli vår hembygdsgård. Men gården hade ett långt liv redan innan, det skulle vara trevligt att kunna redogöra för det här mer i detalj. Ni som kan bidra med fakta, hör av er. År 2016 firade vi 30 år i huset och år 2017 firade vi föreningens 40 år.  
 

(Fakta är tagen från föreningens informationsblad)

 
  ----------- Åter till toppen -----------  
     
Andra händelser i Torslanda på senare tid
 


1968 den 26 september kl.17
startade man en stor (landets största hitintills) flygkatastrofövning vid Torslanda flygplats. Man kan läsa i tidningsartiklar om detta att det var inte mycket som fungerade som det var tänkt. Det var med andra ord en behövlig övning, trots att den ställde till det i trafiken i stora delar av staden.

Av en ren tillfällighet då jag var ute och gick den 26 september 1968 med min 3-årige son Lars, för att titta på flygplanen som landar och startar på Torslanda flygplats – råkade vi gå rakt in i en fingerad flygolycka klockan var 17:00.

   Man hade fingerat att en Caravell med 96 passagerare hade störtat några hundra meter norr om flygplatsen under en inflygning för att landa. Om detta visste vi intet, då vi promenerade upp på en gräsbacke norr om fältet som de första personerna kl.17:00 då man startade övningen.

   Ett par övningsledare (ett polisbefäl och ett befäl från räddningstjänsten) märkta med blå/gula armbindlar, tittade på oss och noterade något i sina papper, kanske att två civilister av en händelse råkade komma gående in bland alla döda och skadade som låg runt oss överallt. I terrängen låg också stora flygplandelar som brann friskt och avgav tjock svart rök.

   I kanten av gräsbacken låg två personer och spelade kort, en av dem hade mycket röd tejp runt halsen. Lars frågade honom samtidigt som han pekade mot halsen, -Fabon ont? ont, svarade han, -jag är död, det står på en lapp under klocklänken.

   En MC-polis kom stående på sin MC körande upp på gräsbacken, han frågade övningsledarna om detta var en övning? Agera! fick han till svar. Han pratade i sin kommunikationsradio och sedan var ”cirkusen” i full gång.

   Det kom mycket personal som rusade hit och dit. Ambulanspersonal med bårar, släckningspersonal som drog slangar och andra från Räddningstjänsten som bar folk på bårar från terrängen ner till gräsbacken där vi fanns, här sorterades de upp i två grupper. Den ena gruppen av personer gjorde man inte så mycket med, medan sjukvårdsfolk plåstrade om och arbetade en del med den andra gruppen. En del bars i väg på bårar, troligen till väntade ambulanser. Efter en stund landade en Vertol-helikopter på gräsbacken. Man lastade in skadade och den gav sig av och den återkom gång på gång.

   Mitt i allt detta skriker plötsligt en person, ta mig innan jag blir fallfrukt. Han hängde över en gren högst upp i ett träd som stod i kanten av gräsängen, det är nog jobbigt att hänga över en gren en längre stund. Nu blev det fart, fram med stegar och så plockades han skrikande ner.

   Så småningom ebbade verksamheten ut en del och vi promenerade därifrån. Man skulle kunna tro att denna upplevelse skulle sätta sig djupt i minnet hos en 3-åring, kanske t o m var lite skadlig, men nej, Lars är dag över 50 år och med bra och gott minne, men detta minns han inget av.

    Det var en utflykt det – och den hade ju med flygplatsen att göra.

   Hörde senare att all brådskande trafik mellan olycksplatsen och sjukhus hade ställt till det i trafiken med långa köer för medelsvensson. När de då senare fick veta att det var en övning hade man en del åsikter om detta. Det var utan tvekan en behövlig övning, eftersom man hade konstaterat att det var mycket som inte fungerade som det var tänkt.

Länkar till tidningsartikel i GT 1968 ETT och TVÅ.
 
Kjell Weber



1980 den 31 maj, brann "Blå hangaren" ner i en anlagd brand. Volvos oersättliga museibilar förvarades i byggnaden. Bilarna räddades ut under dramatiska former mitt under branden. Dom drogs ut en med vinschen på två ditbeställda bärgningsbilar, med mig gående bredvid för att styra iklädd rökdykarutrustning. Det var inte helt lätt eftersom sikten var nära noll. Dessutom under en viss press, det gjordes helt i strid mot brandchefen Nilssons ilskna order. Enligt honom fick jag inte ens vara nära byggnaden. Hela tiden under jobbet med bilarna förväntade jag mig att en polis skulle leda mig därifrån på Nilssons order, men det hände inte. Vid ett tillfälle gick det inte att andas, så snabbt ut ur röken till frisk luft. Det visade sig att andningsapparatens luft var slut, jag hade inte haft tid eller ens en tanke på att kolla manometern som visar lufttrycket. När jag tidigare på radio bad Volvos vakt att snabbt köra ut andningsapparater till mig, bad jag om två, det var bra, på med den andra och fortsatte så vi fick ut alla bilarna. Ibland såg jag att någon rökdykare från Räddningstjänsten hjälpte till med bilarna, säkert mot Nilssons order. När bilarna väl var ute tog andra från Volvo vid, Volvomuseets chef Heinz Linninger hade fått loss folk från fabriken, de forslade bilarna till Säve flygplats där de tvättades, torkades och ställdes in i en hangar.
Så det är med en skön känsla man går omkring på museet i Arendal dag och tittar på klenoderna.

Kjell Weber
//
  ----------- Åter till toppen -----------  
    
 

Historieskrivning om föreningens verksamhet:
Det har rullat på år efter år med många händelser och s k milstolpar som borde skrivas om här.
Ni medlemmar hoppas jag vill delta med tips och fakta om när olika saker hände.
Tänk till och berätta för mig, tipsa om händelser, som borde vara med till efterföljande generationer.

TIPSA MIG OM NÄR GJORDES VAD - Tack.

Många olika personer har arbetat i föreningen sedan starten, i någon funktion i styrelsen, eller i olika aktiviteter inom föreningen. Det skulle vara mycket roligt att kunna rada upp alla personers namn och vad man arbetat med.

TIPSA MIG OM NAMN VERKSAMHET OCH ÅRTAL - Tack.
Bilder är inte fel.

 
 

Kjell Weber

 
----------- Åter till toppen av sidan-----------
Till första sidan

© BjörlandaTorslanda Hembygdsförening © - senast justerad 2020-07-14 av kjell weber